beloveable

Vaknar med tunga ögonlock, snoozar alarmet i lite mindre än en kvart. Drar på mig kläder som ligger framme, sveper snabbt foundationpenseln över ansiktet, tar några drag med mascaran. Frukosten består av en färdig shake då jag knappt orkar bre en smörgås eller vänta på att en micro ska laga min gröt. Vitaminerna får stå kvar i skåpet och glömmas bort. Femton minuter innan passet börjar startar jag bilen. Ensam kliver jag in på kontoret, ringer tag i en kollega. Någon är sjuk. Med hjärtat i halsgropen försöker jag knåpa ihop två scheman. En ny kollega kommer in och täcker upp, lite senare. Med 20-30 minuters förseningar tar jag mig igenom morgonarbetet. Jag städar, delar ut mediciner, stöttar människor med deras morgon, fixar frukost (här hinner jag  inte heller bre smörgåsar men tar mig tid till det) handlar och hämtar morgontidningar. Emellanåt försöker jag njuta av den milda luften, ibland också av solstrålar som kikar fram. Äter små men flera mål över lunchen då jag inte hinner sitta ner och äta när hungern verkligen tar in. Får en energidipp framåt eftermiddagen, känner mig smått orkeslös. Köper mig en mellanmålsbar men märker ingen större skillnad. Klockan börjar sakta närma sig 16. Fixar lite eftermiddagsfika, kör och tömmer en maskin tvätt, försöker peppa mig själv till ett pass direkt efter jobbet. 15.35 dockar jag in min penna och färdigställer mitt arbetspass för dagen. En nio timmars lång dag känns mera som en väldigt lång eftermiddag. En huvudvärk som stiger och ett humör som sjunker. Istället för att köra nerom gymmet så kör jag raka vägen hem. Äter lite gröt, lägger upp fötterna i soffan i väntan på att huvudvärken ska ge sig av. Där ligger jag i ca 1,5 timme i väntan på vadå? Jag sätter mig vid datorn, vill ner och svettas lite men känner absolut ingen ork.

 

Startar spotify och låter musiken flöda. Det finns en låt som tar tillbaka energin direkt och det är den här, skruva upp.